mindquake

Om det finns något som jag kan bli så sjukt trött på att jag kan spy så är det mig själv.
Jag ställer mig ofta frågan varför folk står ut med mig.
Jag känner aldrig att jag bidrar med annat än förvirring och komplikationer.
Jag antar väl att jag gör det ändå, alltdå bidrar med något bra, även om jag inte ser det liksom.
Något måste ju göra att folk fortfarande vill umgås med mig.
Jag bara förstår inte vad det är...!
Jag vrider och vänder på det, men i min skalle blir det bara ännu mer förvirrad och upp och ner.
Jag känner att jag behöver komma och prata med någon snart. Någon professionell.
Inte så att jag är självmordsbenägen eller så.
Jag är bara förvirrad. Jag tror att jag får små ångestattaker runt tre gånger per dag nu.
Alltså inget allvarligt, men det förvirrar mig.
Vad kommer det ifrån? Varför kommer det? Är det ångest eller är det bara mitt hjärta som får en bitch-slap av livet? Och hur faen ska jag hantera det?!

Mitt sätt att hantera det nu är att ignorera.
Ungefär det jag brukar göra.
Den metoden är faktiskt ganska bra, vad folk än säger.

Ignore more!