mindquake

Idag åkte jag till mitt sista möte med Anders.
Anders har under det senaste året varit min psykolog här i Göteborg.
Jag har både uppskattat och hatat saker han sagt till mig.
Vissa grejer håller jag fortfarande inte med om alls.
Av någon anledning kläcker jag ur mig;
- Haha, men jag hade gärna läst vad du skrivit om mig ändå, som ett litet facit liksom.
Det var tydligen inga problem, då man har rätt till det.
Det hade jag ju inte en aning om.
Hade jag vetat det hade jag nog inte frågat faktiskt.

Han skrev ut ett år av anteckningar och det blev minsann en bunt.
Jag har stirrat lite på kuveret här hemma, men jag har inte öppnat det.
Är inte säker på om jag vill läsa faktiskt.

Det är konstigt att läsa en annans bedömning om en själv.
Jag har gjort det en gång innan och jag fick en klump i magen.
Det kändes som om det inte alls var jag, även om allt stämde.
Men det blev plötsligt så verkligt att se det på papper.
Ja, det är svårt att beskriva...

Jag kommer ju läsa det så småningom.
Är ju fruktansvärt nyfiken av mig.
Frågan är väl om jag kommer ångra det eller inte.