mindquake

Nu tänkte jag ta och berätta lite om Skåningen.
För vem är hon, egentligen?

Jo, hon är Terese.
Vi växte upp i samma by när vi var små.
En by på typ 6 kor och en lanthandel.
Terese flyttade dock från Skällinge, som byn hette, när vi fortfarande var små.
Hon flyttade kanske när vi var 8-9 år...? Vettefan.
En dag då jag var typ 13 plingade det dock på dörren och jag öppnade.
Där står en tjej med kort svart hår, kajal en mil runt ögonen och en stor hoddy. Min skåning var tillbaka!
Jag kände verkligen inte igen henne förren hon sa vem det var, så mycket hade hon förändras.



Åren som gick efter plingandet på dörren var ungefär som det är nu.
Vi ses sällan, men när vi väl ses har vi väldigt roligt!
Terese var den första som lurade iväg mig på festival, i tyskland!
Vi hade skitroligt...!

Jag har efter en hejvild kväll öppnat min garderob och upptäckt att det står en stod röd vägkona där inne.
Tydligen tyckte vi att det var en bra idé att plocka med oss den hen efter en hemmakväll hos en annan barndomsvän. Vi pusslade ihop våra minnen och fick fram ungeför halva kvällen.

Ja, alltså... Våra minnen är många och kära.
Och vi skapar fler hela tiden.
Snart ska vi stå brudtärnor åt min syster, som faktiskt var Tereses fadder när vi var små!
Den kvällen kommer nog slå allt, det är jag säker på.

Det bästa med en vän som Terese är att jag vet att hon alltid är där.
Varesig om det går ett år eller två, så kan jag ringa och säga;
-Miiiiii, jag är här nu, vad händer?
Och hennes soffa är sjukt skön att sova i.