mindquake

Kom och tänka på en sak i natt.
Ett samtal jag och min bror hade på väg hem från tyskland.

Emma: Jag kom in på högskolan förresten, har mamma sagt det?
Mikael: Grattis! Det var väl på tiden.
Emma: Haha, vad menar du med det..?
Mikael: Ja, du var ju den smarta av oss.

Jag har funderat lite på det där.
Om jag var den smarta, varför har det gått så jävla snett för mig?
Jag är otroligt avundsjuk på båda mina syskon, hur deras liv ser ut.
Kanske inte avundsjuk, men det är något jag strävar efter att ha.
Mikael har en fin familj med en liten pojke på väg och ett bra jobb.
Sara håller på att bygga upp något riktigt bra, egen lägenhet med Daniel och jobb.
Jag då..? Ja, jag är arbetssökande och går på psyk.
Må hända att jag har haft bättre betyg än båda mina syskon, men det har minsann inte hjälp mig i livet än så länge.
Jag är jävligt bitter på mig själv som lät det bli såhär, jag tror att jag kunnat stoppa det.

Jag är otroligt glad över att jag har Mikael och Sara som syskon.
Sara och jag har alltid haft ett starkt band mellan oss.
Mikael och jag har under de senaste året blivit mer syskon än innan.
Det är ju en stor ålderskillnad mellan oss och han flyttade ju hemifrån när jag var 4 år.

Nu ska vi se, jag förlorade min poäng helt här när jag insåg att jag är så tacksam över mina syskon. Men poängen är denna;
Nu när jag kommit in på högskola, kommer få egen lägenhet - Kommer jag lyckas vända mitt liv?
I sure will try!